fredag 30 september 2022
Själar som kastas i Purgatoriets lågor
Meddelande från Vår Herre till Valentina Papagna i Sydney, Australien
Under natten led jag, som vanligt, mycket smärta i min ben för de heliga själarna. Därefter kom ängeln och tog mig till Purgatoriet, till en särskild plats där det främst fanns män. Vi hamnade i något som såg ut som ett hus, väldigt slitet och ruinerat. Inuti fanns ett bord som mer liknade en lång bänk, på vilken satt en längre behållare med isblock i den, precis som man skulle lägga i ett dryckesglas.
Förvånad över att se isen sade jag till ängeln: “Jag har aldrig sett sådana iskuber i Purgatoriet innan.”
Ängeln svarade: “Vet du att detta är en plats för mycket intensiv lidande? Den brännheta värmen är så intensiv att själarna inte kan utstå den. Jag har tagit dig hit så att du kan släcka deras törst.”
Plötsligt kom en herre fram, och andra började följa efter honom. I ett mycket ångestfyllt och upprört tillstånd sade herren: “Fru, ge mig något att kyla ner mig med. Jag kan inte längre utstå det! Jag kan inte längre utstå det!”
Plötsligt dukade en glasbehållare med ett sigill upp i min hand. Den var full av grumlig vatten. Jag försökte öppna den men kunde inte göra det direkt.
Jag sade: “Jag kan inte ge dig detta orena vattnet. Jag ska ge dig något rent vatten.”
Hans lidande var så svårt att hans hela kropp skakade. Därefter försvann han bara. Jag frågade ängeln: “Var gick han?”
Ängeln svarade: “Han kunde inte längre vänta. Han har ingen tålmodighet på grund av sitt oerhört lidande.”
Därefter började många andra själar att närmas sig mig, både män och kvinnor. Med utsträckta händer som tiggar sade de: “Ge oss något att kyla ner oss med.”
De kom från en ugn. Herren som sprang iväg eftersom han inte kunde utstå det längre ville ha omedelbar hjälp.
Så tog jag iskuberna och placerade dem i deras händer eftersom de alla bett mig om hjälp. När jag började göra detta märkte jag att iskuberna inte smälte i deras händer.
Iskuberna representerar våra erbjudanden som ska lindra deras lidande på grund av sina synder. Vi skulle erbjuda de heliga själarna till Vår Herre så att Han kan släcka deras törst. Detta gör vi genom att erbjuda Heliga Mässor för dem. Vi kan även placera dem vid foten av den Heliga Altaret under den Heliga Mässan, vilket ska lindra deras lidande och Vår Herre kommer att släcka deras törst genom Sin Barmhärtighet. För att Vår Herre ska göra detta måste vi erbjuda de heliga själarna till Honom så att Han kan ge dem Sin Barmhärtighet; annars kan han inte hjälpa dem och de kan inte hjälpa sig själva.
När du har erbjudit dem till Vår Herre måste du lita på Honom att de ska bli lindrade från sitt fasaande lidande, och du fortsätter att be för dem.
Kännande så ledsen för dessa själar sade jag: “Herre, var barmhärtig mot dessa själar.”
Jag tänkte på hur lättsinnigt vi lever här på jorden. Vi tänker inte på vad som väntar oss om vi inte lever enligt Guds Budord.
Om vi ångrar, är Gud barmhärtig.
Dessa själar kom från ett annat byggnadsverk och det är där de utstår sitt lidande, sin rening. För dem betyder det inte att de omedelbart går till himlen; istället lyfts de ditifrån till en annan del av skärselden. Så de befinner sig fortfarande i skärselden och behöver fler böner och offer, eftersom de så mycket kränkte vår Herre under sitt liv.
Deras lidande är väldigt fult och intensivt. Jag fördes dit för att hjälpa dessa själar, så jag erbjöd dem till vår Herre.
Herren Jesus sade: “De finns inte där längre. Idag lyfts de från denna plats men befinner sig fortfarande i skärselden. Deras lidande är nu inte lika intensivt.”
Tack, Herre Jesus, för att du var barmhärtig mot dessa fattiga själar.